Mitt CV - Elmegrens skriverier

Vi får börja med frågan: Vem är jag?

Jag är mitt genetiska arv. En biokemisk process som startade i maj 1963 och resulterade i att jag föddes som bebis i februari 1964. Ganska omgående fick jag mitt personnummer och namnet Mikael. I skrivande stund har min biokemiska process hållit på i 60 år, ungefär. Rent krasst betyder det att jag lever men är inte samma människa idag som när jag föddes.

Förutom att jag är mitt genetiska arv är jag också en produkt av min historia. Jag menar att vartenda ögonblick av mina 60 år har bidragit till att utforma den jag är just nu. Min historia innehåller massor av liknande händelser och upplevelser som alla andra. Dock vore korkat av mig att påstå att jag upplevt exakt allt som alla andra har varit med om i sina liv. Men ett axplock av händelser som haft större betydelse för mig skulle kunna se ut så här:

Utbildning och betyg

Dagis – betyg: Hm?
Lekskola – betyg: Relegerad
Grundskola – betyg: 1,9 av 5
Militärtjänstutbildning – betyg: Helt okej
Folkhögskola – betyg: Tillräckligt för…
Högskola (förskollärare) – betyg: Väl godkänt eller liknande

Arbetslivserfarenhet

Restaurangkök och disk
Byggnadsindustri
Musik & underhållningsbranschen
Löpandeband inom grafisk industri
Omsorg
Detaljhandelsförsäljning
Förskola och grundskola
Egen företagare
B2B försäljning
Egen företagare igen
Artikelskribent och Spökskriverier
Familjehemspappa
Förvaltare

Mina intressen och ”skryt” i punktform

Musik: fyra rockband och tre dansband.
Hobbyfotograferat.
Skrivit artiklar och sakframställningar till myndigheter.
Skrivit en biografi – Tacksam för gåvan, om Isabella Röger från Luleå och hennes dramatiska liv – Idus förlag 2016.
B-körkort med prickfri körning sedan 1982.
Fascineras av historia, psykologi, statistik och beteendevetenskap.
Rätt hyfsad på att använda datorer, hemmafixeri, laga mat och skruva ihop Ikeamöbler.
Fem vuxna barn och fem barnbarn.

Eller beskrivet med personligt brev

Under tidigt 1980-tal strävade jag att bli en rockstjärna och gitarrhjälte på elitnivå men fick gott nöja mig med en mer amatörmusikalisk hobbykarriär i fyra halvt seriösa rockband och tre mycket seriösa dansband. Det var en mycket trevlig och lärorik hobbyverksamhet fram till år 2000 då jag lade strängarna på hyllan för en mycket kort comeback 2017.

Ett då omedvetet bildintresse fick mig att prova på fotografering på hobbynivå 2013, vilket också var en angenäm fritidssysselsättning. Problemet var dock att tilldelningen fritidstimmar inte var fullt lika angenämt tilltaget som jag hade önskat. Någon gång ska jag sortera och sätta mina bilder i album precis som alla andra gör.

Till och från har jag skrivit en del artiklar och en och annan formell skrift till diverse myndigheter men, en kall januaridag 2014 på ett kundbesök mötte jag en kvinna vid namn Isabella Röger med ett mycket gripande livsöde. Det kundbesöket slutade med att jag fick intervjua och skriva hennes biografi som gavs ut två år senare i 2000 exemplar.

Sju år efter att jag 1982 utbildade mig till privatbilist uppgraderade jag mig till ansvarsfull förälder första gången. Uppgraderingen verkar inte ha upphört då våra numera fem vuxna barn tillhandahållit lika många barnbarn till mig och min fru Carina de senaste åren. Kanske har det varit lättare att vara en prickfri privatbilist i 39 år än att vara en felfri förälder, vad vet jag? Vi kanske gjort någonting rätt i alla fall, för våra vuxna barn anförtror oss sina små barn med övertygelsen att jag och min fru ”aldrig någonsin” skulle skämma bort dem med vare sig glass eller godis på vardagar.

När jag gick i skolan, alltså för länge sedan, var livets äventyr mer lockande än torr och trist kunskap. Det är något som under modern tid förändrats och på senare tid har jag låtit mig fascineras och förkovrat mig en hel del i historia, psykologi, beteendevetenskap och statistik. Dessa ämnen i kombination föranleder en och annan filosofisk frågeställning. Till exempel: vad kan man säga om världen utifrån det faktum att fler människor avlider av för mycket mat än av svält?

Av ren och skär nyfikenhet fick jag mig redan under tidigt 1990-tal upp ögonen för det där med datorer. Kanske ett misstag då alla helt plötsligt ville bjuda hem mig på en dos datastrul istället för en kopp kaffe. Ett villaköp och familjebildning bidrog till att jag var tvungen att bredda mina färdigheter i hemmafixeri, snöskottning och altanbyggen. Tilläggas kan att jag har svart bälte i montering av Ikeamöbler.