Här följer ett kapitel från mitt pågående bokprojekt. Då kapitlet bara är ett smakprov kan den slutliga versionen komma att skilja sig från detta inlägg, men jag hoppas ändå att du finner texten som intressant.
Nu tycker jag att vi gnäller om ”gnöl”. För gnällspikar är både intressanta och rolliga. En gnällig figur har också en mycket generös personlighet då den frikostigt delar med sig av missnöjen, irritationer och frustrationer. Att beskriva allt som gnöl och gnäll skapar i min tankevärld kommer nog ta så lång tid att den här boken riskerar att bli för tung och därav omöjlig att läsa i sängen. Då skulle säkert eventuella resecenter börja gnöla. Och se, det vill jag inte. Men, åter till allvaret. Det senaste halvåret har varit osedvanligt gnöligt och gnälligt här i huset, vill jag påstå. Både vår hund Izi och jag har blivit äldre än vi någonsin varit tidigare. Vilket tyvärr medfört att vi båda har blivit utsatt för bra mycket mer gnäll än förr i tiden. Huruvida det är något att gnöla om är högst subjektivt men har du någon gång blivit utsatt för gnäll? I så fall, hur reagerade du på det?
-Izi! Älskade underbara smarta och korkade Izi Pizi, kan du inte bara sluta gnöla och gnälla hela tiden, gnäller jag bönfallande till vår gamle Izi minst tio gånger per dag. Izi tittar bedjande på mig och svarar troget med ett gny. Jag vet precis vad han vill. Izi vill sova i sovrummet. Men på gamla dar har han fått för sig att det spökar eller nåt inne i sovrummet och kan därför inte sova själv därinne. Eftersom jag själv har fått en släng av gamla dagars synder i kroppen nu på mina äldre dar så har jag inget emot att ta mig en lur nu och då. En eller två timmars siesta må väl gå an, men inte tolv timmar megasiesta i streck per dag. Jag får ju aldrig vara vaken innan läggdags.
Resultatet av mina synder har mest troligt uppstått på grund av för mycket mat och för lite slitsamt kroppsarbete, taskiga gener och dryg attityd. Men det är inte fastställt ännu. I morgon ska jag ta mitt 38:e blodprov för i år. Men provsvaret kommer nog bara tala om hur jag mår. Inte svara på varför jag har fått hypotyreos, hjärtklappning, psoriasis och klädsam övervikt. Nej, det vore väl för mycket begärt att få svar på. Möjligen kan det svara på varför somliga tycker att jag gnölar så mycket nu för tiden. Ja, det är inte bara hunden som gnäller på mig ska du tro. Min närmsta omgivning gnäller en hel del på mig över att jag gnölar för mycket om ont här och illa där. Kanske var det bättre förr? Men, jag ska inte klaga. Äldre dar, förresten? Knappt 60. Ska det vara äldre dar det? Jo, tjenare! Ojoj, nu kommer gnällspiken Izi Pizi och gnölar om läggdags igen.
-Jaja, jag kommer strax. Gå och lägg dig i sängen med matte. Nej, inget mer gnäll nu. Gå och lägg dig sa jag!
Javisst fan. Han hör ju dåligt också. Måste peka med hela handen. Få se om han orkar med sitt fjortonde år? Ja, det gör han nog bara han får ha hälsan. Nå, den som lever få se. Åh, vad jag avskyr gnäll!
Det kanske blev lite väl gnälligt det här och innan det spårar ut fullständigt ska jag ta och lyda min hunds goda råd. Jag ska gå och lägga mig. Jag får fortsätta skriva i morgon när jag sovit på saken. Godnatt.
-Godmorgon Izi! Jaha, du vill sova en stund till. Kan du tänka dig att sova på soffan här bredvid? Vad bra, gå och lägg dig du. De andra två sover också. Såja, duktig kille! Vi får gnälla senare idag, okej?
Vad är gnöl och gnäll?
Gnöl och gnäll men även klagan är ju som bekant ett uttryck för missnöje, för något som inte känns rätt. Gnället bör därför tolkas som en signal för att göra någonting åt det som känns fel istället för att klaga. För egen del kan jag dock erkänna att jag trots mina nästan 60 år inte riktigt anammat sånt där som att ”göra någonting åt det som känns fel”. I stället för att gå och göra det jag borde, gör jag som jag gör. Nej, jag sitter gärna där och gnölar vidare en stund till. Sova på saker och ting är rätt bra faktiskt om man känner att man blivit lite väl gnölig i sinnet. Det är som att man blir lite klarare i skallen på något vis, eller hur? Izi hade en poäng där i går kväll när han kom ut från sovrummet och gnällde om att jag borde gå och lägga mig. För jag tror att jag har sovit fram något som du säkert redan tänkt på för länge sedan: att vi har ganska mycket att tacka gnölet och gnället för.
Visst, gnöl och gnäll är skitjobbigt att lyssna på och folk har på grund av det till och med blivit både skadade och dödade. Men å andra sidan är det väl det som är den springande punkteringen, att det händer grejer med oss när vi upplever gnäll, såväl eget som andras? När gnöl och gnäll kommer på oanmält besök borde vi kanske ändå se det som något positivt, tänker jag. Jag menar, sitter jag här och ojar mig i min inre dialog för att det bullrar i magen så betyder ju det mest troligt att jag borde göra något annat en stund. Som att bre mig en macka. Jag tror jag går och gör det nu.
Medan jag åt min macka kom jag på att jag inte tagit min medicin. Utan den kan det bli jäkligt mycket jämmer och klagan. När jag tog fram min medicindosett låg där en egenhändigt handskriven lapp där det stod att jag skulle på provtagning klockan 9:00 och att jag skulle ta medicinen först efter provtagningen i dag. Jag tittade på klockan som visade på halvnio och banne mig, kändes det inte som att filurerna gnäll och gnöl var på ingång? Jo, och som vanligt var de på väg utan att ringa först. Goda råd är dyra, så därför tog jag två billiga alternativ: Åk! Nu!
På provtagningen kunde jag också konstatera att i min jämmerdal igår kväll över det 38:e blodprovet för i år var förbaskat onödigt, och inte minst överdrivet. I väntrummet tittade jag in på 1177 och kunde i min journal se att jag bara tagit 23 blodprover i år. Och det betyder nu att mitt 24:e prov bara behöver ta posten till Umeå för att kunna skriva ett svar och posta tillbaka det till Luleå. Då kommer jag inom två tre veckor få svar på hur jag mår. Det var ju bra!
Ju mer jag tänker på gnöl och gnäll desto mer börjar jag faktiskt uppskatta dem. Tänk dig hur världen skulle sett ut om gnöl och gnäll inte funnits och alla varit nöjda. Missnöjen, klagan, bitterhet och knot har alla på sitt sätt bidragit till att vi idag kan fröjdas över att hitta den mesta kunskapen utanför heliga skrifter, att vi blev med ångmaskiner för 250 år sedan och att majoriteten av världens befolkning idag kan få njuta av palt med bacon och lingonsylt om de vill. Hade vi haft eltandborste, coronavaccin eller ens toapapper om det inte vore för missnöjesyttringar? Alltså, gnöl och gnäll är ju bra när man tänker efter. I alla fall kan det bli bra om tillräckligt många klagar samtidigt över något gemensamt missnöje. Hade vi haft lägre barnadödlighet, mänskliga rättigheter eller diktaturer om det inte vore för att tillräckligt många ur en viss grupptillhörighet upplevt missnöje, gnölat över det och gjort något åt saken?
Problemet som uppstår med gnölet och gnället är inte själva klagandet i sig, problematiken inträder när allt för många muttrar om helt olika saker samtidigt. De enda som tjänar på det är väl de som gnällt sig till olika maktpositioner, för de brukar inte gilla att andra gnölar på just dem. Därför har de ofta fullt sjå med att hålla det kollektiva gnällandet så splittrat som bara är möjligt. Hålla gnällspikarna i schack gör de med hjälp av organiserad folkrättsbrottslighet! En brottslighet som de rackarna gjort lagligt i deras lokala samhällen.
Visst är det lätt för mig i min priviligierade tillvaro att uppmuntra till att komponera klagolåtar i alla omöjliga jämmerdalar. Det är sant. Men jag gör det på grund av att jag mår tillräckligt gott, är mätt i magen och har därmed ork att förespråka för att gnöl och gnäll ska hamna på Unescos Världsarvslista. Och inte minst för att jag tillåts klaga på nästan vilket sätt jag vill här på Lerbäcken. Jag törs till och med påstå att min gamla mamma har på sätt och vis fel när hon använder sin rätt och hävdar att man inte ska klaga. Jag tycker tvärtom. Klaga, gnäll och gnöla på för allt du är värld, säger jag. Men gör det samstämmigt och organiserat.
Så ja, tack vare gnäll och gnöl kanske jag nu står här med medicin som håller mig vid liv och ett blodprov som kan berätta om jag mår bra eller inte. I alla fall om ett par veckor. Tack vare gnäll och gnöl kanske du sitter där med min bok i handen som är tryckt med avancerade trycktekniker, kanske till och med på ett språk som inte är ditt modersmål. Tack vare gnäll och gnöl kanske du läser den här boken med hjälp av glasögon, eller med en Ai-uppläsare som läser för dig, även om du hellre föredrog en äkta sagotant. Alla dessa innovationer, stora som små, har kommit till tack vare att någon eller några var missnöjd och valde att inte bara sitta och gnälla, utan att göra något åt det. Därför är det kanske inte så dåligt att gnälla ibland, så länge vi också är villiga att göra något åt det vi gnäller över.
-Izi! Ska vi gå och vila sängen i sovrummet nu? Å hej bara, vad snabbt han då kilade in i sovrummet, så här på gamla dar.
