Solsken, lövsprickning, en svag bris från skärgården håller värmenivån i kroppen till min belåtenhet och inget bekymmer i världen som stör. Det är tajm för förmiddagens hundpromenad. I alla fall om man frågar den ivrigaste av hundarna, Mike. Så jag släpper mina förvaltarsysslor jag har för några av kommunens invånare som saknar förmåga att agera för sina egna intressen på ett proportionerligt vis.
Mike ställer sig först i kön för att bli kopplad. Liam ställer sig som nummer två. Izi har i vanlig ordning gömt sig och trycker någonstans och försöker göra sig osynlig. Det går inget vidare för snart har jag hittat honom under köksbordet, dragit fram honom och lyft ut honom kopplad och klar ut i farstun. Vi tar steget ut i solen.
Hundarna trippar så fint vid min vänstra sida där vi strosar i vårt villaområde. Folk krattar sina gårdar, någon drar igång gräsklipparen någon annan bolmar igång grillen. Min mobil vibrerar i fickan. Ett sms. Kan det vara CG som vill veta hur mycket pengar han har på kontot? Ja, det är CG – en huvudman som jag är förvaltare för – som för fjärde gången idag undrar hur mycket pengar han har på kontot. För tredje gången svarar jag som jag brukar: “Skrolla tillbaka till föregående sms så ser du hur mycket pengar du har på kontot.” Som sagt, inget bekymmer i världen som st…
”MEN SITT INTE BARA DÄR, GÖR NÅT!” hörs en kvinna skrika inifrån ett hus längs gatan.
En man som sitter i en solstol ute på husets tillhörande och soldränkta altan reser sig hastigt.
”Öh, va?”
”MEN SER DU INTE!?” fortsätter kvinnan som också hittat ut på den soliga altanen och pekar mot en liten parvel i röd T-shirt och till synes med välfylld blöja och bara ben tulta iväg mot grannens trädgårdsdamm.
Mannen som nyss satt i godan ro och grundade på kommande sommars solbränna tar ett par hastiga steg och får tag på den lille krabaten. Besviket över att ha hindrats från årets första dopp, skriker han ut sina protester. Av pojkens röstresurser att döma är det högst troligt att han är nära släkt med kvinnan på altanen, som snabbt slinker in i huset igen.
Hur ofta har man inte hört kritik om att dagens föräldrar brister i sitt agerande när barnen staplar ofog och påhitt på hög? tänker jag. Men noterar förnöjt att detta föräldrapar var allt annat än passiva. De reagerade verkligen raskt och rådigt.
Medan dramatiken utspelade sig passade en av hundarna också på att vara aktiv.
”Men inte här, det var väl onödigt!” klagade jag på Mike medan jag tog fram en svart hundbajspåse. Jag gjorde min grej och vi fortsatte vidare.
Få se nu, vart var vi? Just ja… Som sagt, inget bekymmer i världen som stör. Eller var det så? Vi gick och vi passerade några stolpar där hundarna studerade andra hundars förehavanden med sedvanlig iver. Snart var vi hemma igen. Hundarna påkallade den rutin vi alltid har efter dagens första promenad, förmiddagens tuggpinne.
Själv funderade jag. Var det verkligen sant att jag inte hade några bekymmer? Nej, det var inte sant. Givetvis fick den lilla dramatiken i idyllen jag nyss bevittnat mig att börja tänka på ett onödigt bekymmer: det där med aktiv eller passiv, reaktiv eller proaktiv eller… “Men sitt inte bara där, gör nåt!” Så jag gjorde något och slog upp ordet agera för att därefter pyssla med annat.
Ikväll fick jag några oönskade sms rörande en annan av mina huvudmän som befann sig i trubbel. Jag vill inte gå in på detaljer men innebörden av de dussintalet meddelandena som kom gick ut på: MEN SITT INTE BARA DÄR, GÖR NÅT!
Visst, jag gjorde nåt med telefonen och nåt annat med datorn för att sen pusta ut efter all intensiv aktivitet.
Tystnad? Inte alls. Alla sover aktivt, en del mycket ljudligt, vilket bekräftar det jag alltid vetat: det är inte bara jag som snarkar. Mitt tidigare och irriterande onödiga bekymmer gör sig påmint under flinten. Om det ska kunna bli tal om att jag själv ska få delta i den goda natts sömn som alla andra i huset tjuvstartat med är det dags för lite terapiskriverier. Därför drog jag mig till minnes vad jag läst mig till tidigare om ordet ’agera’.
Begreppet ‘agera’ kommer ur latinets ‘agere’ för den som inte redan visste det. Själv lärde jag mig det först idag men har aldrig skämts över att jag inte kunnat ursprunget sen tidigare. Och agera betyder i sitt bredare sammanhang att man vidtar åtgärder eller utför handlingar. Helt enkelt är man aktiv, man gör nåt!
Frågar ni mig så anser jag att man alltid gör nåt. Även när man är passiv. Mina tankar flöt vidare över i de närbesläktade begreppen: reaktivt och proaktivt agerande och dess innebörder. Bara för att ni ska förstå vad jag menar med reaktivt respektive proaktivt agerande så följer här två talande exempel: Att ringa räddningstjänsten när ens nybyggda hus har börjat brinna är en reaktiv åtgärd och handling. Att vara proaktiv är att inte bygga något hus alls. Men om man inte bygger något hus är man ju en aktivt passiv husbyggare.
Bara för att inte krångla till det allt för mycket om innebörden av agera så kan vi aktivt gå vidare. Mina tankar, som nu börjat övergå i ett djupare och jobbigare resonemang, flyter in på ett annat och något mycket viktigt begrepp som tätt hänger ihop med att agera, nämligen tajming.
Huruvida en tajming är bra eller dålig är av underordnad betydelse för mitt reflekterande. Tajming är oumbärligt för att ett agerande ska kunna ske, i alla fall om ni frågar mig. Annars blir det vare sig någon aktivitet eller passivitet, reaktivt eller proaktivt. Man måste ringa räddningstjänsten efter brand utbrutit. Den optimala tajmingen för det telefonsamtalet är så nära brandförloppets början det går. Väntar man för länge, ja då är risken stor att det verkligen går bort i tok. För att inte tala om man använder sms. Apropå tajming så pockar klockan på uppmärksamhet för ett ögonblick.
Oj! Nu har jag suttit här och försökt minnas dagens aktivitet en timme längre än jag hade tänkt mig från början. Det ger mig förvisso ett annat uppslag att grotta ner mig i och försöka skriva några rader om, men det tar vi en annan gång. För det var ju det här med tajming. Tajmingen för att agera mot ett nödvändigt mål är nu! Jag måste agera proaktivt, borsta tänderna, göra det nödvändiga, gå i säng för att stilla min inre röst som säger: ”men sitt inte bara där, gör nåt!”
Godnatt!
