Hur vore vår civilisation beskaffad om vi inte haft en kaskad av historiska idiotiska idéer och Iron Maiden? Ja, världen skulle i alla fall vara befriad från mitt resonemang om idiotiska idéer och Iron Maiden, om ni tillåter mig att ödmjukt få svara på frågan. Hur som helst, jag tänker i alla fall försöka mig på att skriva ett PM. För om Albert Einstein kunde knåpa ihop en relativitetsteori borde väl jag kunna få ihop ett PM. Kanske krävs det en smått idiotisk idé och ett rockband typ Iron Maiden för att ta sig an en sådan uppgift, eller vad tror du?
Idéer, även de idiotiska, är idéer
Civilisation är resultatet av oräkneliga idéer – det råder ingen som helst tveksamhet om detta. Några av dessa idéer har varit kloka, logiska och fullt realistiska, medan andra har varit galna och komplett idiotiska. Ytterligare finns det idéer som varit farliga, och de som varit harmlösa, idéer om i princip allt som mänskligheten kan föreställa sig. Det är ett obestridligt faktum att alla idéer får konsekvenser. Och som tur är: majoriteten av dessa idéer hamnar där de bäst hör hemma – i soptunnan!
Men det är tveklöst så att vissa idéer som kanske borde ha glömts bort från början faktiskt har visat sig vara helt lysande. Som till exempel att tämja eld, så frön i marken eller att söka kunskap bortom världens heligt välsignade men mycket begränsade skrifter. I alla fall för de som anser att problem som krig, svält, epidemier och pandemier samt naturkatastrofer utgör ett hot mot mänsklighetens överlevnad.
Många av de innovationer som gör att du kan läsa detta PM jag skriver till dig, har paradoxalt nog medfört att vissa saker och ting har blivit sämre, även om andra ting har utvecklats till det bättre. Det är en paradox som vi i vår del av världen än så länge får leva med, medan andra, tyvärr, får betala med sina liv. Men, som tur är, finns det en rad idéer och innovationer som kan ändra på detta om de bara ges en ärlig chans att förverkligas.
Elektricitetens fantastiska möjligheter möjliggjordes utifrån av den då smått vansinniga idén om att kunna tygla den. Visserligen var experimenterandet inte helt riskfritt, men alla grabbarna från Girolamo Cardano, Alessandro Voltas till Thomas Edison och Nikolai Tesla har var och en på sitt sätt bidragit till George Beauchamps och Paul Barths gemensamma gåva till mänskligheten: den första riktiga gitarrpickupen som banade väg för elektrifierade stränginstrument. Utan deras idéer hade kanske inte elgitarrer existerat. Utan elgitarrer skulle troligen Iron Maiden inte gjort så mycket väsen av sig. Och utan dem skulle detta PM du nu läser inte utvecklats till så som det nu blir.
En personlig idé, som jag snubblade över under en tjuvrökningskampanj jag deltog i 1978, var att satsa på karriären som hyllad rockstjärna. En halvgalen idé som aldrig hade kommit på frågan om inte de tidigare innovatörer som nämnts ovan, fått härja fritt med sina idéer.
En barndomsvän till mig hade på något sätt lyckats övertala sina föräldrar att köpa honom en avundsvärd elgitarr. För att hålla mitt löfte till min mor om att sluta tjuvröka, köpte hon mig en elgitarr som var hundra kronor dyrare. Plötsligt var vi två finniga ynglingar i kvarteret, båda stolta ägare till elgitarrer som ingen av oss egentligen visste hur man hanterade. Men under sommaren 1978 fick vi ofta besök av mycket begåvade unga män från stan – utan egna elgitarrer – som gladeligen visade oss hur man gör. Och snart förvandlades vårt garage i Bodsvedjan till hem för vårt – nåja – blomstrande rockband. Dock visade det sig att min musikaliska begåvning inte riktigt höll måttet, så jag blev tilldelad rollen som basist. Alltid en början på en karriär. För min kamrats del blev det dock ett hårdare öde – hans drömmar om stjärnglans, partyn och groupies fick ge vika för en utbildning till byggnadsarbetare.
Iron Maiden
När 1980-talet ringde in, exploderade Heavy Metal-fenomenet. Band som Judas Priest och Rainbow gjorde sitt intåg på scenen och banade väg för vad som skulle komma att bli ett av de största Heavy Metalbanden – det brittiska Iron Maiden. Vid denna tid hade mina färdigheter som basist utvecklats positivt, nästan i paritet med mina idoler i Iron Maiden. Jag kanske saknade rockstjärnestatus och groupies, men när det kom till att partaja, kunde jag hålla jämna steg. Med ett party inom armlängds avstånd och en elbas i handen, väcktes en idé. Jag skulle hoppa av bygg- och anläggningsteknisk linje för jag skulle också fylla dåtidens konsertarenor till bristningsgränsen, precis som Iron Maiden. Min rektor och kurator på Stureskolans gymnasium var tydliga när de avfärdade min idé som idiotisk. Kanske hade de rätt, för mina planer gick kanske inte riktigt enligt ritningen. Men nu, fyrtiofem år senare, när jag ser tillbaka på min musikaliska bana, kan jag göra det med stolthet. Det är trots allt få förunnat att ha spelat i rock, blues, punk, gammeldans, som trubadur, och i dansband – och dessutom fått betalt för det!
Slutsats
Som jag blickar tillbaka på mitt livs resa, från en finnig tjuvrökande ”pojkspoling” med drömmar om rockstjärnestatus till en musiker som har korsat genrer och spelat för publik av alla slag, inser jag att den nyckel som låste upp dessa möjligheter var modet att följa mina idéer. De kanske inte alltid var de mest realistiska eller väl genomtänkta, och ibland blev de till och med avfärdade som ren idioti. Men trots detta har de format min livsväg på ett sätt som jag aldrig kunde ha föreställt mig när jag stod där i garaget med min elgitarr och en cigg i mungipan.
Det jag har lärt mig från detta är att vi inte alltid vet vilka konsekvenser våra och andras idéer kommer att få. Men det är viktigt att vi vågar utforska dem, att vi vågar ta steget ut i det okända och att vi lär oss att värdera framgång på våra egna villkor, snarare än att låta oss definieras av andras förväntningar. Just i detta nu, skriver jag och publicerar utifrån en idé jag har: att jag har mycket att förmedla. Och även om andra anser det är ett stolligt och kanske förmätet påhitt så skriver jag som jag vill ändå. Så det så!
Som jag ser fram emot framtiden, uppmanar jag därför dig som läser det jag skriver att följa dina egna passioner och idéer. Ta gärna spjärn från andras idéer, låt dem växa och ta modet att utforska dem. För vem vet, kanske kommer just du att bli den som formar världen i stället för att bara anpassa dig till den. Och glöm inte bort att njuta av resan på vägen, för det är där det verkliga äventyret ligger.
Tack för att du tog dig tid och ville läsa 😊🙏🏻
